Händelser, tankar och funderingar om allt möjligt i livet; att vara mamma, om husrenovering, familjen, träning, djur, musik, tv, film, livet, jobb mm

Inlägg taggade ‘smärta’

‘Duschar du inte eller?’ – återbesök hos sjukgymnasten

Var precis på återbesök hos sjukgymnasten. Det är två veckor sedan jag var där första gången, och jag har inte haft ont i knäna sedan jag var där sist 🙂 Fick ju kinesio-tejp på mitt högerknä, som jag haft mest problem med. Sjukgymnasten sa att tejpen kunde sitta 1-5 dagar, beroende på hur försiktig man var med det. Min tejp satt i ca 10 dagar. Jag och maken skojade lite om det häromdagen. Jag sa till maken att när jag berättar för sjukgymnasten hur länge tejpen har suttit, kommer han tro att jag inte duschar. Och idag när jag pratade med honom så sa han faktiskt det; duschar du inte eller? På skoj givetvis 😉 Och jag började skratta! Jag berättade för honom att jag och maken pratat om det, att jag sagt till honom att nu kommer min sjukgymnast tro att jag inte duschar 😛 och sen började han med skratta 🙂

Jag ska fortsätta med övningarna jag fick förra gången jag var där och även fortsätta tänka på var jag har knäna när jag tränar, eller rör på mig överhuvudtaget. Nytt besök om tre veckor och då skulle jag få några andra, lite mer avancerade övningar.

Fick lite ny tejp på högerknät idag, inverterade färger jämfört med förra gången, så snyggt så 😉 och det är så gött med tejpen! Tänk att lite tejp kan göra att det känns så stabilt. Nu känns mitt vänsterknä jättesladdrigt 😛

Besök hos sjukgymnast

Hade tid hos en sjukgymnast i onsdags. Var ganska skeptisk till om det besöket skulle göra nåt för min knäsmärta, men det var inte så dumt ändå, visade det sig 😉 Sjukgymnasten kollade på mina knän, bände och vred, tryckte och drog. Han konstaterade att jag har väldigt rörliga knäskålar och verkade ganska fascinerad över att de går att flytta runt så mycket 😛

Han trodde att min knäsmärta beror på överrörliga knäskålar och att knäskålen inte glider fram och tillbaka i skåran som finns, utan istället kasar runt lite hur som helst. Det har uppstått lite slitage pga det. Han tror att det ska gå att få rätt på det genom att träna upp lårmuskeln på insidan av låret, då den muskeln är fäst i knät och då drar knäskålen rätt, så den glider i skåran istället för att kasa runt.

Jag fick även knät tejpat med kinesiotejp. Och jag måste säga att jag är himla nöjd med tejpen! Så himla skönt! Tänk att lite tejp kan göra så stor skillnad.

I onsdags kväll hade jag lite ont i knäna efter behandlingen hos sjukgymnasten, då han vred, tryckte och drog i benen. Men i knät med tejp kände jag knappt nånting! Och jag har inte haft nån smärta i knät med tejpen, sedan jag fick det ditsatt. Dock har jag känt lite i det andra knät. Men det går ju inte tejpa knät varenda dag 😉

Har fått tre övningar jag ska göra varje dag för att stärka innerlårmuskeln, så vi får väl se hur det blir. Återbesök hos sjukgymnasten om två veckor.

Och här kommer två bilder på mitt tejpade knä.
IMG_7840.JPG
IMG_7843.JPG

Vårdcentralen i ett nötskal

Har problem med mina knän och har haft en längre tid. Får bl a ont när jag springer. Det knastrar och knakar och knäpper i knäna varje gång jag böjer benen, extra mycket i höger knä. Går jag i trappor hör man krasandet varje gång jag tar ett steg. Var ute och gick en sväng i måndags och kunde inte låta bli att springa lite, bara för att se om det gick. Sprang lite och gick sen igen och gjorde så några gånger om vartannat. Till slut fick jag ont i ena knät. Slutade springa direkt. Har haft ont i knät sedan dess. Inatt vaknade jag dessutom av att det gjorde sjuk ont i knät och jag kunde knappt vända mig. Fick sätta mig upp och hjälpa till att lyfta benet. F-n vad ont det gjorde >_<

Tog äntligen tag i att ringa vårdcentralen imorse och det blev det vanliga svaret. Ring sjukgymnasten. Suck. Det är deras svar på allt. Och att äta panodil eller alvedon eller både och. Nej tack, det hjälper inte mig ett dugg. Men får väl ta och ringa sjukgymnasten då och se om de kan få ordning på det.

Till veterinären med Max

Max började ju halta i torsdags kväll och sen har jag håll honom inne. Både i fredags och igår har han sprungit och jamat med jämna mellanrum för att tala om att han ville ut. Men inte idag. Idag har han legat i en bädd hela dagen och sovit och knappt ens kommit fram för att äta. När han väl reste sig jamade han det första han gjorde och set tolkade jag som han hade ont i benet. Han åt lite med gick och la sig igen strax efter. Jag la lite mat framför honom som han åt.

När han suttit på ett fönsterbräde har han jamat när han ville ner. Så jag tolkade det som han hade mer ont i benet idag. Han brukar ränna som ett skållat troll annars när han inte får gå ut. Men inte idag. Han har inte varit sig lik.

Benet hade svullnat lite mer såg det ut som också och benet var varmt där han var svullen, det har det inte varit innan. Sen har han varit så slö idag. Ringde veterinären vid kl 19 och åkte in med honom strax efter. Hade inte tänkt åka in förrän imorgon annars, men iom att han varit som han varit idag fick det bli idag. Det var bara att strunta i att det tillkomm en extra jouravgift på 1000 spänn bara för det är helg.

Veterinären tittade och klämde lite. Ingen mjuk bula på benet med var i, utan bara en inflammation, därav svullnaden. Jag fick två mediciner utskrivna; metacam samt vetrimoxin. Förhoppningsvis ska det hjälpa och så hoppas jag att det inte blir nåt var som ska ut också.

Så äckligt när det läker med en massa bakterier instängda och så blir det så mycket var så huden spricker sen så det rinner ut *blärk*

Max är piggare redan. Snabbvärkande medicin det 🙂 Han är uppe och går lite och kommer och stryker sig och spinner och snurrar runt på golvet. Skönt han är bättre och det verkar han med tycka! 🙂

Tid till röntgen

Idag fick jag äntligen remissen till röntgen! Bara en månad senare än läkaren på vårdcentralen trodde jag skulle få den. Men visst, det är inget akut, så det har inte gjort nåt att det dröjt. Har fått tid den 14 augusti. Ska bli spännande att se om det syns nåt fel på min rygg.

Magnetröntgen på gång

Har ju haft ont i ryggen till och från i ett halvår, det började i oktober förra året med att det högg till och satt i nån vecka. Vissa tillfällen hade jag så ont så jag var tvungen att ta tramadol. Det har som sagt varit till och från och brukar gå över när jag tränar, eller iaf lindras lite. Igår fick jag ont igen och hade fortfarande ont imorse, så nu tog jag tag i det och ringde vårdcentralen och fick tid kl 10:15. Hon jag pratade med i telefon tyckte det lät som en typisk kvinnlig (?) grej med svag bålmuskulatur eller vad det nu var hon sa, kanske var det bäckenbotten hon sa? Kommer inte ihåg nu, jag blev bara så irriterad på henne för hon började prata om sjukgymnastik och där tände jag till. Ehhh. Jag tränar 4-5 dagar i veckan och är ganska vältränad. Tränade i tio år innan första barnet föddes. Min bålmuskulatur är inte svag. Och måste alltid sjukgymnastik nämnas? Så fort man ringer till vårdcentralen, vad det än må gälla, så är det sjukgymnastik det första de tar upp. Jag vägrar gå på sjukgymnastik!

Läkaren var rätt ok, hon föreslog också först *tada* sjukgymnastik, men jag förklarade hur det låg till och att det var lite irriterande att alltid få höra sjukgymnastik. Hon förstod att det kunde vara lite irriterande. Bra det. Efter vi pratat lite och hon kollat rygg och bäcken, så skulle jag iaf få en tid till magnetröntgen. Jag tog upp vad jag hittat på nätet också, för givietvis googlade jag detta i oktober. Jag hittade tre grejer om detta;

– SI-leden – sacroiliacaleden,
– Bechterew (reumatisk sjukdom kan kollas med blodprov som heter HLA B27)
– sacroilit

och där stod det om just magnetröntgen och att det går att se det mesta med det. Så då återstår det att se om det är nåt av ovanstående jag googlat mig fram till, eller om det är nåt annat. Och i bakhuvudet maler även tankarna på cancer, det går inte få bort de tankarna eftersom pappa dog av det. Men så illa hoppas jag verkligen inte det ska vara! Men först är det röntgen så får vi se vad det visar.

Kattuppdatering

Var förbi grannhuset imorse vid 7:30 och ropade, men inget svar. Gick hem och ropade lite till, högre, och då fick jag svar! 😀 sprang bort till grannhuset igen och där var han, min lille kise. Han såg nyvaken ut och sträckte på sig. Försökte locka på honom men han kom inte. Sprang hem och hämtade mat och då blev han riktigt intresserad! Men inte tillräckligt för att komma ner. Jag fattade inte varför han inte kom! Han satt och jamade och tittade ut på stegen som gubben byggt men han tvekade. Till slut såg jag varför; han har ont i sitt vänstra bakben! Han stödde knappt på det. Han ville gärna ner, men verkar ha för ont.
20121212-092725.jpg
20121212-092739.jpg
20121212-092749.jpg

Klockan var ca 8 och jag såg att de tänt i huset, så jag plingade på och det var såklart gubben som öppnade. Förklarade att jag sett katten och frågade om jag kunde få gå upp och hämta honom. Nej fick jag som svar. Bröt nästan ihop och sa att han har ont i sitt ben och frågade varför, varför får jag inte hämta min katt?! ‘Om du inte kan hantera sånt här borde du inte släppa ut din katt’ fick jag som svar. :-O men han har ju ont i sitt ben, det är ju därför han inte går ner! Gubben erbjöd sig iaf komma ut och hjälpa mig.

Max var kvar i öppningen men försvann så fort han såg gubben. En nackdel (?) med fd hemlösa katter; de är så skygga. Han tog fram en stege och satte upp mot hålet så jag kunde ställa mig där och så gick han in från andra sidan. Men Max kom inte hur mycket jag än lockade på honom. Och han lär inte göra det när gubben är där.

Och nu förstår jag varför jag inte får gå upp där; där är mycket bråte där uppe och man kan trampa igenom taket på vissa ställen. Gubben vet var han kan gå, men det hade inte jag vetat om jag skulle gått där.

Det går ingen större nöd på Max; där finns gammal isolering att ligga i och där är skydd för väder och vind. Men där finns ingen mat och vatten finns bara i form av snö. Men han är klart hungrig, det märktes, men tydligen inte tillräckligt för honom att gå ner trots ont i benet.

Och när jag nu ändå nämner smärta; gubben tycker inte djur har känslor och jag ska inte förmänskliga katten. Därav att han blev irriterad på mig igår, det sa han själv när jag tackade för all hjälp och att jag sa att jag var till besvär. ‘Katter kan komma ner även på tre ben’. Tydligen inte….

Nåja, en bit på väg till att få hem honom. Stegen står kvar och även trästegen gubben byggt till honom. Han skulle även sätta en bock under den så det inte är så stor lutning på den. Så jag hoppas det ska räcka för honom att vilja gå ner själv, annars hoppas jag han kommer till öppningen när jag står på stegen så jag kan ta honom.

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: