Händelser, tankar och funderingar om allt möjligt i livet; att vara mamma, om husrenovering, familjen, träning, djur, musik, tv, film, livet, jobb mm

Idag är det 10 år sen pappa dog i cancer. Kan inte fatta att det gått 10 år sedan. Minns det fortfarande som igår. Hur jag satt vid datorn våningen ovanför några minuter innan, men plötsligt kände att jag skulle gå ner. Och några minuter senare hur vi alla var samlade runt honom när han tog sina sista andetag. Det var hemskt. Jag grät och skrek ohämmat i flera minuter. Och hur jag sen levde i ett töcken i ca 8 månader innan jag sakta började bli människa igen. Jag förlorade i princip alla vänner jag hade under denna tiden, alla utom en. Läser du detta, tror jag att du vet vem du är ❤

Antar att det blev för tungt och att de inte visste hur de skulle stötta mig, så det var väl lättare att bara dra sig undan. Men vad vet jag, det var ingen som sa nåt. De slutade bara höra av sig och jag hade inte mycket ork att höra av mig. Jag slöt mig inom mig själv och tyckte det var ganska skönt att bara vara själv. Uppskattade dock den vännen som var kvar, som stöttade så gott hon kunde ❤

Tänker på dig ofta, pappa. Saknar dig ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: